fan vad fel allt blev. jag kunde ju kanske kläckt ur mig det lite finare, men hur jag än sagt det hade det ju gjort lika ont...

jag vet att ingenting går att lösa, men skulle verkligen vilja prata om det.

det är inte så att jag inte älskar honom, utan bara så att situationen suger!

hade han velat lämna henne hade han gjort det redan, och då hade inte det här hänt.

jag vet att han tycker jag varit ''otrogen'' men va fan tror han att jag tycker om att han går hem till någon annan VARJE dag! jag brydde mig inte förut men har tyvärr börjat göra det..

jag vet att han förmodligen kommer läsa det här och tycka att jag lägger över allt på honom, men så är det inte. allt är mitt fel!

men hade det varit menat att det skulle bli något, hade det redan varit det, och även om det skulle blivit, skulle det varit så fruktansvärt mycket jobb, frågan är om vi hade orkat det?? vill man att det ska funka, hade det gjort det i och för sig.

usch! det här kommer bli jobbigt...